Denna dikten skrev jag för snart ett år sedan, när livet var som absolut värst. Delar med mig av den här🌹

Till min älskade son Oskar❤

Tårarna rullar ner på min kind, där ute drar du runt som en virvelvind.
Min älskade lilla skatt, här blir det ännu en sömnlös natt.
Tankar som skenar och i mig drar, massa frågor utan svar.
Jag undrar om du förstår hur mycket det sårar, mina ögon vill inte sina från alla tårar.
Tanken på att jag dig skulle mista, får mitt hjärta att brista.
Vi fanns alltid där för varandra, det var liksom du och jag mot alla andra.
Borta är glansen ur din själs spegel, det är drogernas gyllene regel.
Dom har tagit ditt riktiga jag, gjort dig så svag.
Känslan när dagarna kommer och går,och inget svar från dig jag får.
Det känns långt in i min märg, och världen där utanför tappar all sin färg.
Ibland kommer du hem och lägger dig i mammas famn, du vet var du har din trygga hamn.
Ser på när du somnar så stilla, fy fan vad drogerna gjort dig illa.
Älskade barn vakna upp och se, att denna världen har så mycket mer att ge.
Jag skulle ge allt jag äger och har, för att du hos mig skulle stanna kvar.
Åker till jobbet med en klump i magen, så ont i hjärtat hela dagen.
Stannar du hemma denna gång? Eller lyssnar du återigen på drogernas sång?
Skyndar mig hem med ett litet hopp om att du i min säng ligger kvar. När dina skor inte står innanför dörren får jag mitt svar.
Faller ner på knä och min insida bara dör, så svag jag blivit,så skör.
Lyckas resa mig ännu en gång, jag ska besegra drogernas sång.
Älskade barn jag finns ju här för dig, snälla kom hem till mig. Vid din sida ska jag stå, tills den dagen mitt hjärta slutar slå.

Jag älskar dig

Det står er fritt att dela. Jag hoppas att vi tillsammans kan ta upp kampen mot drogerna som sakta men säkert tar våra älskade ungar ifrån oss😥