När sista dörren är inslagen, när sista lögnen blivit för mycket, när de fula orden haglat för sista gången. När denna mamman är den absolut värsta som finns. När orden, jag vill aldrig mer se dig, aldrig mer ha med dig att göra slängs i ansiktet och jag känner att dom kommer direkt från hjärtat, då är det dags att inse att det är dags att backa.

Backa på riktigt. Jag minns häromdagen så sa min son att hur illa det än varit så är det du som kommit krypande ändå. Det värsta är att det är så. I 3 år nu har jag jagat, städat upp, krupit, blivit utblottad, stått öga mot öga med langare och varit redo att offra mitt liv.

Allt jag gjort har jag gjort för dig.Och tyvärr bara fått ta oerhört mycket skit, mer än någon annan skulle tolererat. Jag ångrar ingenting för jag kan med handen på hjärtat säga att jag gjort allt som står i min makt för att hjälpa dig. Det har bara utnyttjats in i det sista.

Jag vet att det är drogerna och inte du, eller jag hoppas på det iallafall. Du är inte längre den jag kände och jag klarar inte längre att kastas mellan hopp och förtvivlan mer. Det har ätit mig sakta men säkert. Jag bad dig om att vara ärlig, allra helst mot dig själv men icke.

Jag ville stå vid din sida hela vägen men du vill inte längre, och jag kan inget annat som förälder än att respektera det.Jag brukar stortjuta och gråta i timmar ibland dagar. Men igår blev jag bara tom. Helt tom, allt bara försvann, tid, rum och plats.

Vaknade med en tomhet och kommer garanterat lägga mig likadant. Nu är det jag som har en resa jag måste göra, inom mig själv. Inte tillsammans med dig. Du måste göra din egen. Jag brukar tänka på sinnesrobönen:

Ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden.

Den ska jag tänka på ofta i fortsättningen, den stämmer så bra. Jag måste inse att jag kan inte förändra dig och jag måste acceptera det. Du vill att jag lämnar dig ifred. Denna gången ska du få precis det du ber mig om, du ska få vara ifred. Men du ska också veta att den dagen du vill förändra ditt liv står din mamma där och väntar på dig.

Dina ord gör lika ont varje gång, varenda liten lögn sticker hål i hjärtat och orsakar bara lidande. Varken du eller jag vill ha lidande mer nu. Och känner du så att jag är den som får dig att knarka för att jag är på och vaktar och bryr mig, så ska jag avlägsna mig.

Hoppas då att det hjälper dig att tänka om. Att ditt liv är värt mer än så här. Att det är skillnad på kompisar och vänner.  Att du kommer till insikt vad som är viktigt för dig. Jag älskar dig och önskar dig all lycka på din resa

Kärlek